ispacex

Русский · English


Kashmir Shaivism · Śivastotrāvalī · Glossary of terms · Site search · This part at the source

Hymn 9 — Svātantryavijayākhyaṁ navamaṁ stotram

← Hymn 8 — Alaukikodbalanākhyamaṣṭamaṁ stotram · Hymn 10 — Avicchedabhaṅgākhyaṁ daśamaṁ stotram →

कदा नवरसार्द्रार्द्रसम्भोगास्वादनोत्सुकम्।
Kadā navarasārdrārdrasambhogāsvādanotsukam|
प्रवर्तेत विहायान्यन्मम त्वत्स्पर्शने मनः॥९.१॥
Pravarteta vihāyānyanmama tvatsparśane manaḥ||9.1||

When (kadā) my (mama) mind (manaḥ), thirsting to taste the delight, ever moist with fresh and fresher juice (nava-rasa-ārdra-ārdra-sambhoga-āsvādana-utsukam), having abandoned (vihāya) the other (anyat), will turn (pravarteta) to touching You (tvat-sparśane)?||9.1||


त्वदेकरक्तस्त्वत्पादपूजामात्रमहाधनः।
Tvadekaraktastvatpādapūjāmātramahādhanaḥ|
कदा साक्षात्करिष्यामि भवन्तमयमुत्सुकः॥९.२॥
Kadā sākṣātkariṣyāmi bhavantamayamutsukaḥ||9.2||

When (kadā) I (ayam), in love with You alone (tvat-eka-raktaḥ), for whom the great wealth is but the worship of Your feet (tvat-pāda-pūjā-mātra-mahā-dhanaḥ), longing (utsukaḥ), shall I behold directly (sākṣāt-kariṣyāmi) You (bhavantam)?||9.2||


गाढानुरागवशतो निरपेक्षीभूतमानसोऽस्मि कदा।
Gāḍhānurāgavaśato nirapekṣībhūtamānaso'smi kadā|
पटपटिति विघटिताखिलमहार्गलस्त्वामुपैष्यामि॥९.३॥
Paṭapaṭiti vighaṭitākhilamahārgalastvāmupaiṣyāmi||9.3||

When then (kadā) I, with a mind become independent of everything (nirapekṣī-bhūta-mānasaḥ) by the force of dense love (gāḍha-anurāga-vaśataḥ), — with a crack (paṭa-paṭiti) having torn off all the great bolts (vighaṭita-akhila-mahā-argalaḥ)shall I come (upaiṣyāmi) to You (tvām)?||9.3||


स्वसंवित्सारहृदयाधिष्ठानाः सर्वदेवताः।
Svasaṁvitsārahṛdayādhiṣṭhānāḥ sarvadevatāḥ|
कदा नाथ वशीकुर्यां भवद्भक्तिप्रभावतः॥९.४॥
Kadā nātha vaśīkuryāṁ bhavadbhaktiprabhāvataḥ||9.4||

When (kadā), O Lord (nātha), by the power of devotion to You (bhavat-bhakti-prabhāvataḥ) shall I subjugate (vaśī-kuryām) all deities (sarva-devatāḥ), whose abode is the heart of one’s own consciousness (sva-saṁvid-sāra-hṛdaya-adhiṣṭhānāḥ)?||9.4||


कदा मे स्याद्विभो भूरि भक्त्यानन्दरसोत्सवः।
Kadā me syādvibho bhūri bhaktyānandarasotsavaḥ|
यदालोकसुखानन्दी पृथङ्नामापि लप्स्यते॥९.५॥
Yadālokasukhānandī pṛthaṅnāmāpi lapsyate||9.5||

When (kadā), the All-pervading One (vibho), will be (syāt) for me (me) an abundant (bhūri) festival of the rasa of the bliss of devotion (bhakti-ānanda-rasa-utsavaḥ), — he after whom (yadā) and one rejoicing in worldly happiness (loka-sukha-ānandī) will obtain (lapsyate) a special (pṛthak) name — the second half of the stanza is obscure: it admits also “will not obtain” — (nāma api)?||9.5||


ईश्वरमभयमुदारं पूर्णमकारणमपह्नुतात्मानम्।
Īśvaramabhayamudāraṁ pūrṇamakāraṇamapahnutātmānam|
सहसाभिज्ञाय कदा स्वामिजनं लज्जयिष्यामि॥९.६॥
Sahasābhijñāya kadā svāmijanaṁ lajjayiṣyāmi||9.6||

When (kadā), suddenly (sahasā) having recognized (abhijñāya) the Lord (īśvaram)fearless (abhayam), generous (udāram), full (pūrṇam), causeless (akāraṇam), concealing Himself (apahnuta-ātmānam)shall I put to shame (lajjayiṣyāmi) the masters of this world (svāmi-janam)?||9.6||


कदा कामपि तां नाथ तव वल्लभतामियाम्।
Kadā kāmapi tāṁ nātha tava vallabhatāmiyām|
यया मां प्रति न क्वापि युक्तं ते स्यात्पलायितुम्॥९.७॥
Yayā māṁ prati na kvāpi yuktaṁ te syātpalāyitum||9.7||

When (kadā), the Lord (nātha), shall I obtain (iyām) that (tām) certain (kām api) favour from Thee (tava vallabhatām), by which (yayā) to Thee (te) it would no longer be fitting at all (na kvāpi… yuktam syāt) to flee (palāyitum) from me (mām prati)?||9.7||


तत्त्वतोऽशेषजन्तूनां भवत्पूजामयात्मनाम्।
Tattvato'śeṣajantūnāṁ bhavatpūjāmayātmanām|
दृष्ट्यानुमोदितरसाप्लावितः स्यां कदा विभो॥९.८॥
Dṛṣṭyānumoditarasāplāvitaḥ syāṁ kadā vibho||9.8||

When (kadā), the All-pervading One (vibho), shall I be (syām) flooded (āplāvitaḥ) with the rasa born of the approving glance (dṛṣṭyā anumodita-rasa) upon all beings without exception (aśeṣa-jantūnām), who in truth (tattvataḥ) consist of the worship of Thee (bhavat-pūjā-maya-ātmanām)?||9.8||


ज्ञानस्य परमा भूमिर्योगस्य परमा दशा।
Jñānasya paramā bhūmiryogasya paramā daśā|
त्वद्भक्तिर्या विभो कर्हि पूर्ण मे स्यात्तदर्थिता॥९.९॥
Tvadbhaktiryā vibho karhi pūrṇa me syāttadarthitā||9.9||

All-pervading (vibho), devotion to You (tvat-bhaktiḥ), which () is the highest (paramā) stage (bhūmiḥ) of knowledge (jñānasya) and the highest (paramā) state (daśā) of yoga (yogasya), — when indeed (karhi) will (syāt) for me (me) full (pūrṇam) be its seeking (tad-arthitā)?||9.9||


सहसैवसाद्य कदा गाढमवष्टभ्य हर्षविवशोऽहम्।
Sahasaivasādya kadā gāḍhamavaṣṭabhya harṣavivaśo'ham|
त्वच्चरणवरनिधानं सर्वस्य प्रकटयिष्यामि॥९.१०॥
Tvaccaraṇavaranidhānaṁ sarvasya prakaṭayiṣyāmi||9.10||

When (kadā) I (aham), suddenly (sahasā eva) having obtained (āsādya) and (ca) firmly (gāḍham) having grasped (avaṣṭabhya) the great treasure — Your feet (tvat-caraṇa-vara-nidhānam), — overwhelmed with joy (harṣa-vivaśaḥ), shall I reveal it (prakaṭayiṣyāmi) to all (sarvasya)?||9.10||


परितः प्रसरच्छुद्धत्वदालोकमयः कदा।
Paritaḥ prasaracchuddhatvadālokamayaḥ kadā|
स्यां यथेश न किञ्चिन्मे मायाच्छायाबिलं भवेत्॥९.११॥
Syāṁ yatheśa na kiñcinme māyācchāyābilaṁ bhavet||9.11||

When (kadā) shall I become (syām) one consisting of pure light of You, spreading everywhere (paritaḥ prasarat-śuddha-tvat-āloka-mayaḥ), — so (yathā), O Lord (īśa), that for me (me) there remain not a single crevice of the shadow of māyā (na kiñcid… māyā-chāyā-bilam bhavet)?||9.11||


आत्मसात्कृतनिःशेषमण्डलो निर्व्यपेक्षकः।
Ātmasātkṛtaniḥśeṣamaṇḍalo nirvyapekṣakaḥ|
कदा भवेयं भगवंस्त्वद्भक्तगणनायकः॥९.१२॥
Kadā bhaveyaṁ bhagavaṁstvadbhaktagaṇanāyakaḥ||9.12||

When (kadā), O Lord (bhagavan), shall I become (bhaveyam) I, having absorbed the entire circle (ātma-sāt-kṛta-niḥśeṣa-maṇḍalaḥ) and being dependent on nothing (nirvyapekṣakaḥ), a leader of the host of Your devotees (tvat-bhakta-gaṇa-nāyakaḥ)?||9.12||


नाथ लोकाभिमानानामपूर्वं त्वं निबन्धनम्।
Nātha lokābhimānānāmapūrvaṁ tvaṁ nibandhanam|
महाभिमानः कर्हि स्यां त्वद्भक्तिरसपूरितः॥९.१३॥
Mahābhimānaḥ karhi syāṁ tvadbhaktirasapūritaḥ||9.13||

Lord (nātha), Thou (tvam)unprecedented (apūrvam) foundation (nibandhanam) of all worldly pride (loka-abhimānānām). When then (karhi) shall I become (syām) I, filled with the juice of devotion to Thee (tvat-bhakti-rasa-pūritaḥ), with great pride (mahā-abhimānaḥ)?||9.13||


अशेषविषयाशून्यश्रीसमाश्लेषसुस्थितः।
Aśeṣaviṣayāśūnyaśrīsamāśleṣasusthitaḥ|
शयीयमिव शीताङ्घ्रिकुशेशययुगे कदा॥९.१४॥
Śayīyamiva śītāṅghrikuśeśayayuge kadā||9.14||

When (kadā) shall I, firmly established in the embrace of Śrī, not empty for any object (aśeṣa-viṣaya-aśūnya-śrī-samāśleṣa-susthitaḥ), as it were (iva) lie down (śayīyam) in the pair of cool lotuses of Your feet (śīta-aṅghri-kuśeśaya-yuge)?||9.14||


भक्त्यासवसमृद्धायास्त्वत्पूजाभोगसम्पदः।
Bhaktyāsavasamṛddhāyāstvatpūjābhogasampadaḥ|
कदा पारं गमिष्यामि भविष्यामि कदा कृती॥९.१५॥
Kadā pāraṁ gamiṣyāmi bhaviṣyāmi kadā kṛtī||9.15||

When will (kadā) I reach (gamiṣyāmi) the other shore (pāram) of wealth — the enjoyment of worshipping Thee (tvat-pūjā-bhoga-sampadaḥ), grown on the intoxication of devotion (bhakti-āsava-samṛddhāyāḥ)? When will (kadā) I become (bhaviṣyāmi) one who has fulfilled his purpose (kṛtī)?||9.15||


आनन्दबाष्पपूरस्खलितपरिभ्रान्तगद्गदाक्रन्दः।
Ānandabāṣpapūraskhalitaparibhrāntagadgadākrandaḥ|
हासोल्लासितवदनस्त्वत्स्पर्शरसं कदाप्स्यामि॥९.१६॥
Hāsollāsitavadanastvatsparśarasaṁ kadāpsyāmi||9.16||

When (kadā) shall I attain (āpsyāmi) the rasa of touching You (tvat-sparśa-rasam) — with a cry that stumbles, falters and trembles from the flood of tears of bliss (ānanda-bāṣpa-pūra-skhalita-paribhrānta-gadgada-ākrandaḥ), with a face blossoming with laughter (hāsa-ullāsita-vadanaḥ)?||9.16||


पशुजनसमानवृत्तामवधूय दशामिमां कदा शम्भो।
Paśujanasamānavṛttāmavadhūya daśāmimāṁ kadā śambho|
आस्वादयेय तावकभक्तोचितमात्मनो रूपम्॥९.१७॥
Āsvādayeya tāvakabhaktocitamātmano rūpam||9.17||

Śambhu (śambho), when (kadā), having shaken off (avadhūya) this (imām) state (daśām), in which I behave like cattle (paśu-jana-samāna-vṛttām), shall I taste (āsvādayeya) my (ātmanaḥ) form (rūpam), befitting Your devotee (tāvaka-bhakta-ucitam)?||9.17||


लब्धाणिमादिसिद्धिर्विगलितसकलोपतापसन्त्रासः।
Labdhāṇimādisiddhirvigalitasakalopatāpasantrāsaḥ|
त्वद्भक्तिरसायनपानक्रिढानिष्टः कदासीय॥९.१८॥
Tvadbhaktirasāyanapānakriḍhāniṣṭaḥ kadāsīya||9.18||

When (kadā) shall I be (āsīya), having attained aṇimā and other perfections (labdha-aṇimā-ādi-siddhiḥ), with all fear and every fever melted away (vigalita-sakala-upatāpa-santrāsaḥ), absorbed in the play — the drinking of the elixir, the rasa of devotion to Thee (tvat-bhakti-rasāyana-pāna-krīḍā-niṣṭhaḥ)?||9.18||


नाथ कदा स तथाविध आक्रन्दो मे समुच्चरेद्वाचि।
Nātha kadā sa tathāvidha ākrando me samuccaredvāci|
यत्समनन्तरमेव स्फुरति पुरस्तावकी मूर्तिः॥९.१९॥
Yatsamanantarameva sphurati purastāvakī mūrtiḥ||9.19||

Lord (nātha), when (kadā) in my (me) speech (vāci) will burst forth (samuccaret) that (saḥ) cry (ākrandaḥ) of such a kind (tathā-vidhaḥ), immediately after which (yat-samanantaram eva) before (puraḥ) flares up (sphurati) Thy (tāvakī) form (mūrtiḥ)?||9.19||


गाढगाढभवदङ्घ्रिसरोजालिङ्गनव्यसनतत्परचेताः।
Gāḍhagāḍhabhavadaṅghrisarojāliṅganavyasanatatparacetāḥ|
वस्त्ववस्त्विदमयत्नत एव त्वां कदा समवलोकयितास्मि॥९.२०॥
Vastvavastvidamayatnata eva tvāṁ kadā samavalokayitāsmi||9.20||

When (kadā) I, with a mind devoted to the passion of embracing ever more and more firmly Your lotus-feet (gāḍha-gāḍha-bhavat-aṅghri-saroja-āliṅgana-vyasana-tatpara-cetāḥ), without any effort (ayatnataḥ eva) shall see (samavalokayitā asmi) Thee (tvām) — that very thing and non-thing (vastu avastu idam)?||9.20||

← Hymn 8 — Alaukikodbalanākhyamaṣṭamaṁ stotram · Hymn 10 — Avicchedabhaṅgākhyaṁ daśamaṁ stotram →


Sanskrit (Devanāgarī and IAST) has been carried over unchanged from the website of Gabriel Pradīpaka: Hymn 9 — Svātantryavijayākhyaṁ navamaṁ stotram. Stanzas 9.1–9.20 have been translated directly from Sanskrit, for this website: there is no exposition at the source that could serve as a basis for them.