ispacex

Русский · English


Kashmir Shaivism · Śivastotrāvalī · Glossary of terms · Site search · This part at the source

Hymn 19 — Udyotanābhidhānamekonaviṁśaṁ stotram

← Hymn 18 — Āviṣkāranāmāṣṭādaśaṁ stotram · Hymn 20 — Carvarṇābhidhānaṁ viṁśaṁ stotram →

प्रार्थनाभूमिकातीतविचित्रफलदायकः।
Prārthanābhūmikātītavicitraphaladāyakaḥ|
जयत्यपूर्ववृत्तान्तः शिवः सत्कल्पपादपः॥१९.१॥
Jayatyapūrvavṛttāntaḥ śivaḥ satkalpapādapaḥ||19.1||

Victorious (jayati) Śiva (śivaḥ), the good wish-fulfilling tree (sat-kalpa-pādapaḥ), whose tale is unprecedented (apūrva-vṛttāntaḥ), bestowing wondrous fruits that surpass even the very stage of asking (prārthanā-bhūmikā-atīta-vicitra-phala-dāyakaḥ)||19.1||


सर्ववस्तुनि च यैकनिधानात्स्वात्मनस्त्वदखिलं किल लभ्यम्।
Sarvavastuni ca yaikanidhānātsvātmanastvadakhilaṁ kila labhyam|
अस्य मे पुनरसौ निजा आत्मा न त्वमेव घटसे परमास्ताम्॥१९.२॥
Asya me punarasau nijā ātmā na tvameva ghaṭase paramāstām||19.2||

And (ca) in every thing (sarva-vastuni) from one’s own self (sva-ātmanaḥ), the sole treasury (eka-nidhānāt), indeed (kila) is obtained (labhyam) all that is Yours (tvat-akhilam). But (punaḥ) in me (asya me) this (asau) self (ātmā)one’s own (nijā), and You (tvam eva) do not (na) fit into it (ghaṭase). Let it be (param āstām) so||19.2||


ज्ञानकर्ममयचिद्वपुरात्मा सर्वथैष परमेश्वर एव।
Jñānakarmamayacidvapurātmā sarvathaiṣa parameśvara eva|
स्याद्वपुस्तु निखिलेषु पदार्थेष्वेषु नाम न भवेत्किमुतान्यत्॥१९.३॥
Syādvapustu nikhileṣu padārtheṣveṣu nāma na bhavetkimutānyat||19.3||

This (eṣaḥ) self (ātmā), whose body is Consciousness, consisting of knowledge and action (jñāna-karma-maya-cit-vapuḥ), in all respects (sarvathā) is indeed (eva) the Supreme Lord (parama-īśvaraḥ). And were (syāt) the body (vapuḥ) in all (nikhileṣu) these (eṣu) things (padārtheṣu)it would not even be by name (nāma) not (na) be (bhavet); how much less (kimuta) of another (anyat) — the stanza is obscure — ||19.3||


विषमार्तिमुषानेन फलेन त्वद्दृगात्मना।
Viṣamārtimuṣānena phalena tvaddṛgātmanā|
अभिलीय पथा नाथ ममास्तु त्वन्मयी गतिः॥१९.४॥
Abhilīya pathā nātha mamāstu tvanmayī gatiḥ||19.4||

The Lord (nātha), by this (anena) fruit (phalena), carrying away heavy anguish (viṣama-ārti-muṣā), which is the very sight of Thee (tvat-dṛk-ātmanā), — having dissolved (abhilīya) on the path (pathā), let there be (astu) for me (mama) consisting of Thee (tvat-mayī) movement (gatiḥ)||19.4||


भवदमलचरणचिन्तारत्नलतालङ्कृता कदा सिद्धिः।
Bhavadamalacaraṇacintāratnalatālaṅkṛtā kadā siddhiḥ|
सिद्धजनमानसानां विस्मयजननी घटेत मम भवतः॥१९.५॥
Siddhajanamānasānāṁ vismayajananī ghaṭeta mama bhavataḥ||19.5||

When will (kadā) there come together (ghaṭeta) for me (mama) from You (bhavataḥ) that perfection (siddhiḥ), adorned with the vine of gems — the thought of Your immaculate feet (bhavat-amala-caraṇa-cintā-ratna-latā-alaṅkṛtā), which gives birth to wonder (vismaya-jananī) and in the minds of the perfected (siddha-jana-mānasānām)?||19.5||


कर्हि नाथ विमलं मुखबिम्बं तावकं समवलोकयितास्मि।
Karhi nātha vimalaṁ mukhabimbaṁ tāvakaṁ samavalokayitāsmi|
यत्स्रवत्यमृतपूरमपूर्वं यो निमज्जयति विश्वमशेषम्॥१९.६॥
Yatsravatyamṛtapūramapūrvaṁ yo nimajjayati viśvamaśeṣam||19.6||

Lord (nātha), when indeed (karhi) shall I see (samavalokayitā asmi) Thy (tāvakam) spotless (vimalam) orb of the face (mukha-bimbam), from which (yat) flows forth (sravati) unprecedented (apūrvam) stream of nectar (amṛta-pūram) and which (yaḥ) submerges (nimajjayati) the entire (aśeṣam) universe (viśvam)?||19.6||


ध्यातमात्रमुदितं तव रूपं कर्हि नाथ परमामृतपूरैः।
Dhyātamātramuditaṁ tava rūpaṁ karhi nātha paramāmṛtapūraiḥ|
पूरयेत्त्वदविभेदविमोक्षाख्यातिदूरविवराणि सदा मे॥१९.७॥
Pūrayettvadavibhedavimokṣākhyātidūravivarāṇi sadā me||19.7||

O Lord (nātha), when indeed (karhi) Thy (tava) form (rūpam), arising from mere contemplation (dhyāta-mātra-uditam), forever (sadā) will fill (pūrayet) in me (me) those distant crevices of ignorance concerning non-distinction from Thee and liberation (tvat-avibheda-vimokṣa-akhyāti-dūra-vivarāṇi) with streams of supreme nectar (parama-amṛta-pūraiḥ)?||19.7||


त्वदीयानुत्तररसासङ्गसन्त्यक्तचापलम्।
Tvadīyānuttararasāsaṅgasantyaktacāpalam|
नाद्यापि मे मनो नाथ कर्हि स्यादस्तु शीघ्रतः॥१९.८॥
Nādyāpi me mano nātha karhi syādastu śīghrataḥ||19.8||

The Lord (nātha), my (me) mind (manaḥ), having abandoned fickleness from attachment to Your supreme rasa (tvadīya-anuttara-rasa-āsaṅga-santyakta-cāpalam), even now (nādyāpi) is not so. When indeed (karhi) will it become (syāt) that? Let it be (astu) quickly (śīghrataḥ)||19.8||


मा शुष्ककटुकान्येव परं सर्वाणि सर्वदा।
Mā śuṣkakaṭukānyeva paraṁ sarvāṇi sarvadā|
तवोपहृत्य लब्धानि द्वन्द्वान्यप्यापतन्तु मे॥१९.९॥
Tavopahṛtya labdhāni dvandvānyapyāpatantu me||19.9||

Let not () only (param) dry and bitter (śuṣka-kaṭukāni eva)let all (sarvāṇi) always (sarvadā) pairs of opposites (dvandvāni api), offered (upahṛtya) to You (tava) and received back (labdhāni), fall (āpatantu) to me (me)||19.9||


नाथ साम्मुख्यमायान्तु विशुद्धास्तव रश्मयः।
Nātha sāmmukhyamāyāntu viśuddhāstava raśmayaḥ|
यावत्कायमनस्तापतमोभिः परिलुप्यताम्॥१९.१०॥
Yāvatkāyamanastāpatamobhiḥ parilupyatām||19.10||

O Lord (nātha), may Thy (tava) purest (viśuddhāḥ) rays (raśmayaḥ) turn their face toward me (sāmmukhyam āyāntu), — so that (yāvat) may perish (parilupyatām) the darkness of the heat of body and mind (kāya-manaḥ-tāpa-tamobhiḥ)||19.10||


देव प्रसीद यावन्मे त्वन्मार्गपरिपन्थिकाः।
Deva prasīda yāvanme tvanmārgaparipanthikāḥ|
परमार्थमुषो वश्या भूयासुर्गुणतस्कराः॥१९.११॥
Paramārthamuṣo vaśyā bhūyāsurguṇataskarāḥ||19.11||

O God (deva), have mercy (prasīda), — so that (yāvat) to me (me) may become (bhūyāsuḥ) submissive (vaśyāḥ) those thief-guṇas (guṇa-taskarāḥ), that oppose Your path (tvat-mārga-paripanthikāḥ) and steal the highest truth (parama-artha-muṣaḥ)||19.11||


त्वद्भक्तिसुधासारैर्मानसमापूर्यतां ममाशु विभो।
Tvadbhaktisudhāsārairmānasamāpūryatāṁ mamāśu vibho|
यावदिमा उह्यन्तां निःशेषासारवासनाः प्लुत्वा॥१९.१२॥
Yāvadimā uhyantāṁ niḥśeṣāsāravāsanāḥ plutvā||19.12||

All-pervading (vibho), may my (mama) mind (mānasam) quickly (āśu) be filled (āpūryatām) with the essence of the nectar of devotion to Thee (tvat-bhakti-sudhā-sāraiḥ), — so that (yāvat) these (imāḥ) worthless habits (niḥśeṣa-asāra-vāsanāḥ), flooded (plutvā), might be carried away (uhyantām)||19.12||


मोक्षदशायां भक्तिस्त्वयि कुत इव मर्त्यधर्मिणोऽपि न सा।
Mokṣadaśāyāṁ bhaktistvayi kuta iva martyadharmiṇo'pi na sā|
राजति ततोऽनुरूपामारोपय सिद्धिभूमिकामज माम्॥१९.१३॥
Rājati tato'nurūpāmāropaya siddhibhūmikāmaja mām||19.13||

Whence (kutaḥ iva) could devotion (bhaktiḥ) to You (tvayi) arise in the state of liberation (mokṣa-daśāyām)? It () does not (na) shine (rājati) even (api) in one whose law is mortality (martya-dharmiṇaḥ). Therefore (tataḥ), O Unborn One (aja), raise (āropaya) me (mām) to the fitting (anurūpām) stage of perfection (siddhi-bhūmikām)||19.13||


सिद्धिलवलाभलुब्धं मामवलेपेन मा विभो संस्थाः।
Siddhilavalābhalubdhaṁ māmavalepena mā vibho saṁsthāḥ|
क्षामस्त्वद्भक्तिमुखे प्रोल्लसदणिमादिपक्षतो मोक्षः॥१९.१४॥
Kṣāmastvadbhaktimukhe prollasadaṇimādipakṣato mokṣaḥ||19.14||

All-pervading (vibho), do not () place (saṁsthāḥ) me (mām), greedy for a crumb of perfection (siddhi-lava-lābha-lubdham), in arrogance (avalepena). Liberation (mokṣaḥ)meager (kṣāmaḥ) beside the wing of aṇimā and the rest, playing in the mouth of devotion to Thee (tvat-bhakti-mukhe prollasat-aṇimā-ādi-pakṣataḥ)||19.14||


दासस्य मे प्रसीदतु भगवानेतावदेव ननु याचे।
Dāsasya me prasīdatu bhagavānetāvadeva nanu yāce|
दाता त्रिभुवननाथो यस्य न तन्मादृशां दृशो विषयः॥१९.१५॥
Dātā tribhuvananātho yasya na tanmādṛśāṁ dṛśo viṣayaḥ||19.15||

May he be gracious (prasīdatu) the Lord (bhagavān) to me (me), a servant (dāsasya), — for (nanu) I ask (yāce) only for this (etāvat eva): that (yasya) the giver (dātā), the Lord of the three worlds (tri-bhuvana-nāthaḥ), was not (na) that (tat), which is beyond the field of vision (dṛśaḥ viṣayaḥ) of such as me (mādṛśām)||19.15||


त्वद्वपुःस्मृतिसुधारसपूर्णे मानसे तव पदाम्बुजयुग्मम्।
Tvadvapuḥsmṛtisudhārasapūrṇe mānase tava padāmbujayugmam|
मामके विकसदस्तु सदैव प्रस्रवन्मधु किमप्यतिलोकम्॥१९.१६॥
Māmake vikasadastu sadaiva prasravanmadhu kimapyatilokam||19.16||

Let (astu) in my (māmake) mind (mānase), full of the nectarous juice of remembrance of Your body (tvat-vapuḥ-smṛti-sudhā-rasa-pūrṇe), always (sadā eva) unfolds (vikasat) the pair of Your lotus-feet (tava pada-ambuja-yugmam), distilling (prasravat) a certain (kim api) supramundane (ati-lokam) honey (madhu)||19.16||


अस्ति मे प्रभुरसौ जनकोऽथ त्र्यम्बकोऽथ जननी च भवानी।
Asti me prabhurasau janako'tha tryambako'tha jananī ca bhavānī|
न द्वितीय इह कोऽपि ममास्तीत्येव निर्वृततमो विचरेयम्॥१९.१७॥
Na dvitīya iha ko'pi mamāstītyeva nirvṛtatamo vicareyam||19.17||

There is (asti) for me (me) this (asau) Lord (prabhuḥ), and He (atha) parent (janakaḥ), Three-eyed (tryambakaḥ), and (atha) mother (jananī)Bhavānī (bhavānī). And (ca) there is no (na asti) here (iha) for me (mama) any (kaḥ api) second (dvitīyaḥ). Thus (ityeva), utterly tranquil (nirvṛta-tamaḥ), may I wander (vicareyam)||19.17||

← Hymn 18 — Āviṣkāranāmāṣṭādaśaṁ stotram · Hymn 20 — Carvarṇābhidhānaṁ viṁśaṁ stotram →


Sanskrit (Devanāgarī and IAST) has been carried over unchanged from the website of Gabriel Pradīpaka: Hymn 19 — Udyotanābhidhānamekonaviṁśaṁ stotram. Stanzas 19.1–19.17 have been translated directly from the Sanskrit, for this site: there is no exposition at the source that could serve as a basis for them.