ispacex

Русский · English


Kashmir Shaivism · Śivastotrāvalī · Glossary of terms · Site search · This part at the source

Hymn 12 — Rahasyanirdeśanāma dvādaśaṁ stotram

← Hymn 11 — Autsukyaviśvasitanāmaikādaśaṁ stotram · Hymn 13 — Saṅgrahastotranāma trayodaśaṁ stotram →

सहकारि न किञ्चिदिष्यते भवतो न प्रतिबन्धकं दृषि।
Sahakāri na kiñcidiṣyate bhavato na pratibandhakaṁ dṛṣi|
भवतैव हि सर्वमाप्लुतं कथमद्यापि तथापि नेक्षसे॥१२.१॥
Bhavataiva hi sarvamāplutaṁ kathamadyāpi tathāpi nekṣase||12.1||

For Your (bhavataḥ) vision (dṛśi) no (na) aid is needed (iṣyate) any (kiñcid) auxiliary (sahakāri) and there is no obstacle (pratibandhakam). For (hi) by You alone (bhavatā eva) everything (sarvam) is flooded (āplutam), — how then (katham) do You even now (adyāpi) still (tathā api) not (na) see (īkṣase)?||12.1||


अपि भावगणादपीन्द्रियप्रचयादप्यवबोधमध्यतः।
Api bhāvagaṇādapīndriyapracayādapyavabodhamadhyataḥ|
प्रभवन्तमपि स्वतः सदा परिपश्येयमपोढविश्वकम्॥१२.२॥
Prabhavantamapi svataḥ sadā paripaśyeyamapoḍhaviśvakam||12.2||

May I always contemplate (sadā… paripaśyeyam) Him who arises (prabhavantam) and (api) from the multitude of things (bhāva-gaṇāt), and (api) from the gathering of the senses (indriya-pracayāt), and (api) from the midst of consciousness (avabodha-madhyataḥ), — and yet Himself from Himself (svataḥ), having cast off the universe (apoḍha-viśvakam)||12.2||


कथं ते जायेरन्कथमपि च ते दर्शनपथं व्रजेयुः केनापि प्रकृतिमहताङ्केन खचितः।
Kathaṁ te jāyerankathamapi ca te darśanapathaṁ vrajeyuḥ kenāpi prakṛtimahatāṅkena khacitaḥ|
तथोत्थायोत्थाय स्थलजलतृणादेरखिलतः पदार्थद्यान्सृष्टिस्रवदमृतपूरैर्विकिरसि॥१२.३॥
Tathotthāyotthāya sthalajalatṛṇāderakhilataḥ padārthadyānsṛṣṭisravadamṛtapūrairvikirasi||12.3||

How (katham) they (te) would be born (jāyeran) and (ca) how indeed (katham api) would they go out (vrajeyuḥ) onto the path of vision (darśana-patham)? Marked (khacitaḥ) with some (kena api) sign, great by its very nature (prakṛti-mahatā aṅkena), Thou thus (tathā), rising and rising (utthāya utthāya), scatterest forth (vikirasi) those (tān) things (padārthān)dry land, water, grass, and so forth (sthala-jala-tṛṇa-ādeḥ), from everywhere (akhilataḥ), — with streams of nectar flowing from creation — the stanza is obscure: the subject of the first half remains unnamed — (sṛṣṭi-sravat-amṛta-pūraiḥ)||12.3||


साक्षत्कृत भवद्रूपप्रसृतामृततर्पिताः।
Sākṣatkṛta bhavadrūpaprasṛtāmṛtatarpitāḥ|
उन्मूलिततृषो मत्ता विचरन्ति यथारुचि॥१२.४॥
Unmūlitatṛṣo mattā vicaranti yathāruci||12.4||

Those who have directly seen (sākṣāt-kṛta), satiated with the nectar flowing from Your form (bhavat-rūpa-prasṛta-amṛta-tarpitāḥ), with thirst uprooted (unmūlita-tṛṣaḥ), intoxicated (mattāḥ), — they wander (vicaranti) as they please (yathā-ruci)||12.4||


न तदा न सदा न चैकदेत्यपि सा यत्र न कालधीर्भवेत्।
Na tadā na sadā na caikadetyapi sā yatra na kāladhīrbhavet|
तदिदं भवदीयदर्शनं न च नित्यं न च कथ्यतेऽन्यथा॥१२.५॥
Tadidaṁ bhavadīyadarśanaṁ na ca nityaṁ na ca kathyate'nyathā||12.5||

Neither “then” (na tadā), nor “always” (na sadā), nor (ca) “once” (na ekadā): there (yatra) not (na) is (bhavet) and (api) that () thought of time (kāla-dhīḥ). This very (tadidaṁ) vision of You (bhavadīya-darśanam) is not eternal (na ca nityaṁ), and otherwise (anyathā) not (na) will you call it (kathyate)||12.5||


त्वद्विलोकनसमुत्कचेतसो योगसिद्धिरियती सदास्तु मे।
Tvadvilokanasamutkacetaso yogasiddhiriyatī sadāstu me|
यद्विशेयमभिसन्धिमात्रतस्त्वत्सुधासदनमर्चनाय ते॥१२.६॥
Yadviśeyamabhisandhimātratastvatsudhāsadanamarcanāya te||12.6||

Let there be (astu) for me (me) always (sadā) such (iyatī) perfection of yoga (yoga-siddhiḥ)for one whose mind soars from beholding Thee (tvat-vilokana-samutka-cetasaḥ): that (yat) by mere intention alone (abhisandhi-mātrataḥ) I might enter (viśeyam) Thy nectarous abode (tvat-sudhā-sadanam)to worship (arcanāya) Thee (te)||12.6||


निर्विकल्पभवदीयदर्शनप्रप्तिफुल्लमनसां महात्मनाम्।
Nirvikalpabhavadīyadarśanapraptiphullamanasāṁ mahātmanām|
उल्लसन्ति विमलानि हेलया चेष्टितानि च वचांसि च स्फुटम्॥१२.७॥
Ullasanti vimalāni helayā ceṣṭitāni ca vacāṁsi ca sphuṭam||12.7||

In great souls (mahā-ātmanām), whose minds have blossomed fromthe attained vision of You without differentiating thought (nirvikalpa-bhavadīya-darśana-prāpti-phulla-manasām), playfully (helayā) and (ca) clearly (sphuṭam) shine (ullasanti) pure (vimalāni) deeds (ceṣṭitāni) and (ca) words (vacāṁsi)||12.7||


भवन्भवदीयपादयोर्निवसन्नन्तर एव निर्भयः।
Bhavanbhavadīyapādayornivasannantara eva nirbhayaḥ|
भवभूमिषु तासु तास्वहं प्रभुमर्चेयमनर्गलक्रियः॥१२.८॥
Bhavabhūmiṣu tāsu tāsvahaṁ prabhumarceyamanargalakriyaḥ||12.8||

Being (bhavan) and living (nivasan) within (antaraḥ eva) Thy (bhavadīya) feet (pādayoḥ), fearless (nirbhayaḥ), — may I worship (arceyam) the Lord (prabhum) on these and those stages of existence (bhava-bhūmiṣu tāsu tāsu), with actions unhindered (anargala-kriyaḥ)||12.8||


भवदङ्घ्रिसरोरुहोदरे परिलीनो गलितपरैषणः।
Bhavadaṅghrisaroruhodare parilīno galitaparaiṣaṇaḥ|
अतिमात्रमधूपयोगतः परितृप्तो विचरेयमिच्छया॥१२.९॥
Atimātramadhūpayogataḥ paritṛpto vicareyamicchayā||12.9||

Dissolved (parilīnaḥ) in the lotus cup of Your feet (bhavat-aṅghri-saroruha-udare), with other desires fallen away (galita-para-eṣaṇaḥ), completely satiated (paritṛptaḥ) by the honey drunk beyond measure (atimātra-madhu-upayogataḥ), — may I wander (vicareyam) at will (icchayā)||12.9||


यस्य दम्भादिव भवत्पूजासङ्कल्प उत्थितः।
Yasya dambhādiva bhavatpūjāsaṅkalpa utthitaḥ|
तस्याप्यवश्यमुदितं सन्निधानं तवोचितम्॥१२.१०॥
Tasyāpyavaśyamuditaṁ sannidhānaṁ tavocitam||12.10||

In whom (yasya) the intention to worship You (bhavat-pūjā-saṅkalpaḥ) arose (utthitaḥ) as if (iva) from hypocrisy (dambhāt), — and (api) in him (tasya) surely (avaśyam) arose (uditam) the presence (sannidhānam), worthy of You (tava ucitam)||12.10||


भगवन्नितरानपेक्षिणा नितरामेकरसेन चेतसा।
Bhagavannitarānapekṣiṇā nitarāmekarasena cetasā|
सुलभं सकलोपशायिनं प्रभुमातृप्ति पिबेयमस्मि किम्॥१२.११॥
Sulabhaṁ sakalopaśāyinaṁ prabhumātṛpti pibeyamasmi kim||12.11||

The Lord (bhagavan), with consciousness (cetasā), dependent on nothing else (itara-anapekṣiṇā) and entirely (nitarām) of a single flavor (eka-rasena), — what (kim) prevents me (asmi) from drinking (pibeyam) to satiety (ā-tṛpti) the easily accessible (sulabham) Lord (prabhum), reclining in all (sakala-upaśāyinam)?||12.11||


त्वया निराकृतं सर्वं हेयमेतत्तदेव तु।
Tvayā nirākṛtaṁ sarvaṁ heyametattadeva tu|
त्वन्मयं समुपादेयमित्ययं सारसङ्ग्रहः॥१२.१२॥
Tvanmayaṁ samupādeyamityayaṁ sārasaṅgrahaḥ||12.12||

All (sarvam), that (etat) by Thee (tvayā) rejected (nirākṛtam), — that indeed should be discarded (heyam); but (tu) the very same (tadeva), consisting of Thee (tvat-mayam), should be accepted (samupādeyam). Thus (iti) this whole (ayam) compendium of essence (sāra-saṅgrahaḥ)||12.12||


भवतोऽन्तरचारि भावजातं प्रभुवन्मुख्यतयैव पूजितं तत्।
Bhavato'ntaracāri bhāvajātaṁ prabhuvanmukhyatayaiva pūjitaṁ tat|
भवतो बहिरप्यभावमात्रा कथमीशान्भवेत्समर्च्यते वा॥१२.१३॥
Bhavato bahirapyabhāvamātrā kathamīśānbhavetsamarcyate vā||12.13||

That (tat) multitude of things (bhāva-jātam), which moves within You (bhavataḥ antara-cāri), is honored (pūjitam) as the principal (mukhyatayā eva)like the Lord Himself (prabhu-vat). The Sovereign (īśāna), and outside You (bhavataḥ bahiḥ api) how (katham) could there be (bhavet) even a measure of non-being (abhāva-mātrā)and () how could it be worshipped (samarcyate)?||12.13||


निःशब्दं निर्विकल्पं च निर्व्याक्षेपमथानिसम्।
Niḥśabdaṁ nirvikalpaṁ ca nirvyākṣepamathānisam|
क्षोभेऽप्यध्यक्षमी क्षेयं त्र्यक्ष त्वामेव सर्वतः॥१२.१४॥
Kṣobhe'pyadhyakṣamī kṣeyaṁ tryakṣa tvāmeva sarvataḥ||12.14||

Three-eyed (tri-akṣa), may I see (īkṣeyam) You alone (tvām eva) from everywhere (sarvataḥ)soundlessly (niḥśabdam), without discriminating thought (nirvikalpam) and (ca) without distraction (nirvyākṣepam), unceasingly (atha aniśam), directly (adhyakṣam) even (api) in turmoil (kṣobhe)||12.14||


प्रकटय निजधाम देव यस्मिंस्त्वमसि सदा परमेश्वरीसमेतः।
Prakaṭaya nijadhāma deva yasmiṁstvamasi sadā parameśvarīsametaḥ|
प्रभुचरणरजःसमानकक्ष्याः किमविश्वासपदं भान्ति भृत्याः॥१२.१५॥
Prabhucaraṇarajaḥsamānakakṣyāḥ kimaviśvāsapadaṁ bhānti bhṛtyāḥ||12.15||

O God (deva), reveal (prakaṭaya) Your own abode (nija-dhāma), in which (yasmin) You (tvam) always (sadā) together with the Supreme Mistress (parama-īśvarī-sametaḥ). Do (kim) servants (bhṛtyāḥ), who are of the same rank as the dust from the feet of the Master (prabhu-caraṇa-rajaḥ-samāna-kakṣyāḥ), appear (bhānti) as a place of distrust (aviśvāsa-padam)?||12.15||


दर्शनपथमुपयातोऽप्यपसरसि कुतो ममेश भृत्यस्य।
Darśanapathamupayāto'pyapasarasi kuto mameśa bhṛtyasya|
क्षणमात्रकमिह न भवसि कस्य न जन्तोर्दृशोर्विषयः॥१२.१६॥
Kṣaṇamātrakamiha na bhavasi kasya na jantordṛśorviṣayaḥ||12.16||

Lord (īśa), having come (upayātaḥ) onto the path of sight (darśana-patham), why (kutaḥ) do You depart (apasarasi) from me (mama), Your (te) servant (bhṛtyasya)? Of what (kasya) creature (jantoḥ) here (iha) are You (bhavasi) even for a moment (kṣaṇa-mātrakam) not (na) the object (viṣayaḥ) of the eyes (dṛśoḥ)?||12.16||


ऐक्यसंविदमृताच्छधारया सन्ततप्रसृतया कदा विभो।
Aikyasaṁvidamṛtācchadhārayā santataprasṛtayā kadā vibho|
प्लावनात्परमभेदमानयंस्त्वां निजं च वपुराप्नुयां मुदम्॥१२.१७॥
Plāvanātparamabhedamānayaṁstvāṁ nijaṁ ca vapurāpnuyāṁ mudam||12.17||

When (kadā), the All-pervading One (vibho), from flooding (plāvanāt) with the continuously flowing clear stream of the nectar of the consciousness of unity (aikya-saṁvid-amṛta-accha-dhārayā santata-prasṛtayā), having brought (ānayan) Thee (tvām) and (ca) one’s own (nijam) body (vapuḥ) to the highest non-distinction (param abhedam), shall I obtain (āpnuyām) joy (mudam)?||12.17||


अहमित्यमुतोऽवरुद्धलोकाद्भवदीयात्प्रतिपत्तिसारतो मे।
Ahamityamuto'varuddhalokādbhavadīyātpratipattisārato me|
अणुमात्रकमेव विश्वनिष्ठं घटतां येन भवेयमर्चिता ते॥१२.१८॥
Aṇumātrakameva viśvaniṣṭhaṁ ghaṭatāṁ yena bhaveyamarcitā te||12.18||

Let from this (amutaḥ) of Yours (bhavadīyāt) “self” (aham iti), by which the world is sealed off (avaruddha-lokāt), from the very essence of comprehension (pratipatti-sārataḥ) may be formed (ghaṭatām) in me (me) even but a grain (aṇu-mātrakam eva) of that which rests upon the universe (viśva-niṣṭham), — by which (yena) I might become (bhaveyam) Thou (te) honoured — as in 5.24, “arcitā” stands in the feminine form — (arcitā)||12.18||


अपरिमितरूपमहं तं तं भावं प्रतिक्षणं पश्यन्।
Aparimitarūpamahaṁ taṁ taṁ bhāvaṁ pratikṣaṇaṁ paśyan|
त्वामेव विश्वरूपं निजनाथं साधु पश्येयम्॥१२.१९॥
Tvāmeva viśvarūpaṁ nijanāthaṁ sādhu paśyeyam||12.19||

Seeing (paśyan) every moment (prati-kṣaṇam) this and that (taṁ taṁ) thing (bhāvam) in immeasurable forms (aparimita-rūpam), — may I see (paśyeyam) properly (sādhu) You alone (tvām eva), having the form of the universe (viśva-rūpam), my own Lord (nija-nātham)||12.19||


भवदङ्गगतं तमेव कस्मान्न मनः पर्यटतीष्टमर्थमर्थम्।
Bhavadaṅgagataṁ tameva kasmānna manaḥ paryaṭatīṣṭamarthamartham|
प्रकृतिक्षतिरस्ति नो तथास्य मम चेच्छा परिपूर्यते परैव॥१२.२०॥
Prakṛtikṣatirasti no tathāsya mama cecchā paripūryate paraiva||12.20||

Why (kasmāt) the mind (manaḥ) does not (na) go around (paryaṭati) that very (tameva) desired (iṣṭam) object after object (artham artham), that lies in Your body (bhavat-aṅga-gatam)? Loss to nature (prakṛti-kṣatiḥ) from that (tathā) we have none (na asti naḥ), and (ca) my (mama) desire (icchā) is fulfilled (paripūryate) by the highest (parā eva)||12.20||


शतशः किल ते तवानुभावाद्भगवन्केऽप्यमुनैव चक्षुषा ये।
Śataśaḥ kila te tavānubhāvādbhagavanke'pyamunaiva cakṣuṣā ye|
अपि हालिकचेष्टया चरन्तः परिपश्यन्ति भवद्वपुः सदाग्रे॥१२.२१॥
Api hālikaceṣṭayā carantaḥ paripaśyanti bhavadvapuḥ sadāgre||12.21||

The Lord (bhagavan), by hundreds (śataśaḥ), they say (kila), there are (ke api) those (te), who (ye) by Thy power (tava anubhāvāt) with these very (amunā eva) eyes (cakṣuṣā), and (api) while ploughing (hālika-ceṣṭayā) walking (carantaḥ), always (sadā) see (paripaśyanti) before themselves (agre) Thy body (bhavat-vapuḥ)||12.21||


न सा मतिरुदेति या न भवति त्वदिच्छामयी सदा शुभमथेतरद्भगवतैवमाचर्यते।
Na sā matirudeti yā na bhavati tvadicchāmayī sadā śubhamathetaradbhagavataivamācaryate|
अतोऽस्मि भवदात्मको भुवि यथा तथा सञ्चरन्स्थि तोऽनिशमबाधितत्वदमलङ्घ्रिपूजोत्सवः॥१२.२२॥
Ato'smi bhavadātmako bhuvi yathā tathā sañcaransthi to'niśamabādhitatvadamalaṅghripūjotsavaḥ||12.22||

Not (na) arises (udeti) that () thought (matiḥ), which () would not (na) be (bhavati) consisting of Your will (tvat-icchā-mayī); always (sadā)auspicious (śubham) whether (atha) or otherwise (itarat)is accomplished (ācaryate) by the Lord (bhagavatā) in this way (evam). Therefore (ataḥ) I (asmi) consist of You (bhavat-ātmakaḥ) and, on earth (bhuvi) as (yathā) so (tathā) wandering (sañcaran), I stand (sthitaḥ) unceasingly (aniśam) in the festival of worship of Your immaculate feet, which is unobstructed (abādhita-tvat-amala-aṅghri-pūjā-utsavaḥ)||12.22||


भवदीयगभीरभाषितेषु प्रतिभा सम्यगुदेतु मे पुरोऽतः।
Bhavadīyagabhīrabhāṣiteṣu pratibhā samyagudetu me puro'taḥ|
तदनुष्ठितशक्तिरप्यतस्तद्भवदर्चाव्यसनं च निर्विरामम्॥१२.२३॥
Tadanuṣṭhitaśaktirapyatastadbhavadarcāvyasanaṁ ca nirvirāmam||12.23||

Let from now on (ataḥ) before me (puraḥ) my (me) properly (samyak) may arise (udetu) insight (pratibhā) into Your profound utterances (bhavadīya-gabhīra-bhāṣiteṣu), and from it (ataḥ)also (api) the power to accomplish them (tat-anuṣṭhita-śaktiḥ), and (ca) unremitting (nirvirāmam) devotion to worshipping You (bhavat-arcā-vyasanam)||12.23||


व्यवहारपदेऽपि सर्वदा प्रतिभात्वर्थकलाप एष माम्।
Vyavahārapade'pi sarvadā pratibhātvarthakalāpa eṣa mām|
भवतोऽवयवो यथा न तु स्वत एवादरणीयतां गतः॥१२.२४॥
Bhavato'vayavo yathā na tu svata evādaraṇīyatāṁ gataḥ||12.24||

Let it be (api) in the state of common usage (vyavahāra-pade) always (sarvadā) all this (eṣaḥ) aggregate of objects (artha-kalāpaḥ) appears (pratibhātu) to me (mām) as (yathā) Your (bhavataḥ) part (avayavaḥ) — and not (na tu) as that which has become worthy of reverence (ādaraṇīyatām gataḥ) by itself (svataḥ eva)||12.24||


मनसि स्वरसेन यत्र तत्र प्रचरत्यप्यहमस्य गोचरेषु।
Manasi svarasena yatra tatra pracaratyapyahamasya gocareṣu|
प्रसृतोऽप्यविलोल एव युष्मत्परिचर्याचतुरः सदा भवेयम्॥१२.२५॥
Prasṛto'pyavilola eva yuṣmatparicaryācaturaḥ sadā bhaveyam||12.25||

Though (api) the mind (manasi) with its own taste (sva-rasena) and runs (pracarati) here and there (yatra tatra), though (api) I (aham) am also spread (prasṛtaḥ) through its (asya) domains (gocareṣu), — may I be (bhaveyam) always (sadā) unwavering (avilolaḥ eva) and skillful in serving You (yuṣmat-paricaryā-caturaḥ)||12.25||


भगवन्भवदिच्छयैव दासस्तव जातोऽस्मि परस्य नात्र शक्तिः।
Bhagavanbhavadicchayaiva dāsastava jāto'smi parasya nātra śaktiḥ|
कथमेष तथापि वक्त्रबिम्बं तव पश्यामि न जातु चित्रमेतत्॥१२.२६॥
Kathameṣa tathāpi vaktrabimbaṁ tava paśyāmi na jātu citrametat||12.26||

O Lord (bhagavan), by Your will alone (bhavat-icchayā eva) I (asmi) have become (jātaḥ) Your (tava) servant (dāsaḥ); power (śaktiḥ) of another (parasya) here (atra) there is none (na). How then (katham) yet (tathā api) I (eṣaḥ) never (jātu) do not (na) see (paśyāmi) the orb (bimbam) of Your (tava) face (vaktra)? This indeed (etat) is a wonder (citram)||12.26||


समुत्सुकास्त्वां प्रति ये भवन्तं प्रत्यर्थरूपादवलोकयन्ति।
Samutsukāstvāṁ prati ye bhavantaṁ pratyartharūpādavalokayanti|
तेषामहो किं तदुपस्थितं स्यात्किं साधनं वा फलितं भवेत्तत्॥१२.२७॥
Teṣāmaho kiṁ tadupasthitaṁ syātkiṁ sādhanaṁ vā phalitaṁ bhavettat||12.27||

Those (ye), who (ye), yearning (samutsukāḥ) for You (tvām prati), see (avalokayanti) You (bhavantam) in the form of every thing (artha-rūpāt), — ah (aho), what (kim) for them (teṣām) could remain unattained (tat upasthitam syāt)? What (kim) means (sādhanam) or () what fruit (tat) is not (na bhavet) produced (phalitam)?||12.27||


भावा भावतया सन्तु भवद्भावेन मे भव।
Bhāvā bhāvatayā santu bhavadbhāvena me bhava|
तथा न किञ्चिदप्यस्तु न किञ्चिद्भवतोऽन्यथा॥१२.२८॥
Tathā na kiñcidapyastu na kiñcidbhavato'nyathā||12.28||

Let things (bhāvāḥ) be (santu) things (bhāvatayā); become (bhava) for me (me) the being of You (bhavat-bhāvena). And then (tathā) let (astu) there be not (na) anything (kiñcid api)nothing (na kiñcid), other than You (bhavataḥ anyathā)||12.28||


यन्न किञ्चिदपि तन्न किञ्चिदप्यस्तु किञ्चिदपि किञ्चिदेव मे।
Yanna kiñcidapi tanna kiñcidapyastu kiñcidapi kiñcideva me|
सर्वथा भवतु तावता भवान्सर्वतो भवति लब्धपूजितः॥१२.२९॥
Sarvathā bhavatu tāvatā bhavānsarvato bhavati labdhapūjitaḥ||12.29||

Let (astu) that (yat), which (yat) is nothing (na kiñcid api), be for me (me) nothing (na kiñcid api), and (api) anything at all (kiñcid)anything at all (kiñcid eva). However (sarvathā) it may be (bhavatu)by this alone (tāvatā) You (bhavān) from everywhere (sarvataḥ) are (bhavati) obtained and honored (labdha-pūjitaḥ)||12.29||

← Hymn 11 — Autsukyaviśvasitanāmaikādaśaṁ stotram · Hymn 13 — Saṅgrahastotranāma trayodaśaṁ stotram →


Sanskrit (Devanāgarī and IAST) has been carried over unchanged from the website of Gabriel Pradīpaka: Hymn 12 — Rahasyanirdeśanāma dvādaśaṁ stotram. Stanzas 12.1–12.29 have been translated directly from the Sanskrit, for this site: there is no exposition at the source that could serve as a basis for them.