ispacex

Русский · English


Kashmir Shaivism · Śivastotrāvalī · Glossary of terms · Site search · This part at the source

Hymn 6 — Adhvavisphuraṇākhyaṁ ṣaṣṭhaṁ stotram

← Hymn 5 — Svabalanideśanākhyaṁ pañcamaṁ stotram · Hymn 7 — Vidhuravijayanāmadheyaṁ saptamaṁ stotram →

क्षणमात्रमपीशान वियुक्तस्य त्वया मम।
Kṣaṇamātramapīśāna viyuktasya tvayā mama|
निबिडं तप्यमानस्य सदा भूया दृशः पदम्॥६.१॥
Nibiḍaṁ tapyamānasya sadā bhūyā dṛśaḥ padam||6.1||

Lord (īśāna), to me (mama), separated (viyuktasya) from Thee (tvayā) even for a moment (kṣaṇa-mātram api) and fiercely (nibiḍam) burning (tapyamānasya), — be (bhūyāḥ) always (sadā) that which the eyes see (dṛśaḥ padam)||6.1||


वियोगसारे संसारे प्रियेण प्रभुणा त्वया।
Viyogasāre saṁsāre priyeṇa prabhuṇā tvayā|
अवियुक्तः सदैव स्यां जगतापि वियोजितः॥६.२॥
Aviyuktaḥ sadaiva syāṁ jagatāpi viyojitaḥ||6.2||

In the cycle (saṁsāre), whose essence is separation (viyoga-sāre), may I be (syām) always (sadā eva) unseparated (aviyuktaḥ) from Thee (tvayā), the beloved (priyeṇa) Lord (prabhuṇā), — even if (api) separated (viyojitaḥ) from all the world (jagatā)||6.2||


कायवाङ्मनसैर्यत्र यामि सर्वं त्वमेव तत्।
Kāyavāṅmanasairyatra yāmi sarvaṁ tvameva tat|
इत्येष परमार्थोऽपि परिपूर्णोऽस्तु मे सदा॥६.३॥
Ityeṣa paramārtho'pi paripūrṇo'stu me sadā||6.3||

“Wherever (yatra) I may go (yāmi) with body, speech, and mind (kāya-vāk-manasaiḥ), all (sarvam) that (tat)Thou Thyself (tvameva)” — let this (eṣaḥ) highest truth (parama-arthaḥ) and (api) be (astu) for me (me) always (sadā) full (paripūrṇaḥ)||6.3||


निर्विकल्पो महानन्दपूर्णो यद्वद्भवांस्तथा।
Nirvikalpo mahānandapūrṇo yadvadbhavāṁstathā|
भवत्स्तुतिकरी भूयादनुरूपैव वाङ्मम॥६.४॥
Bhavatstutikarī bhūyādanurūpaiva vāṅmama||6.4||

As (yadvat) Thou (bhavān)without discriminating thought (nirvikalpaḥ), full of great bliss (mahā-ānanda-pūrṇaḥ), so too (tathā) may it become (bhūyāt) and my (mama) speech (vāk), offering praise to Thee (bhavat-stuti-karī), worthy of Thee (anurūpā eva)||6.4||


भवदावेशतः पश्यन्भावं भावं भवन्मयम्।
Bhavadāveśataḥ paśyanbhāvaṁ bhāvaṁ bhavanmayam|
विचरेयं निराकाङ्क्षः प्रहर्षपरिपूरितः॥६.५॥
Vicareyaṁ nirākāṅkṣaḥ praharṣaparipūritaḥ||6.5||

From entering into Thee (bhavat-āveśataḥ) seeing (paśyan) each thing (bhāvam bhāvam) as consisting of Thee (bhavat-mayam), may I wander (vicareyam) without desires (nirākāṅkṣaḥ), filled with delight (praharṣa-paripūritaḥ)||6.5||


भगवन्भवतः पूर्णं पश्येयमखिलं जगत्।
Bhagavanbhavataḥ pūrṇaṁ paśyeyamakhilaṁ jagat|
तावतैवास्मि सन्तुष्टस्ततो न परिखिद्यसे॥६.६॥
Tāvataivāsmi santuṣṭastato na parikhidyase||6.6||

Lord (bhagavan), may I see (paśyeyam) the entire (akhilam) world (jagat) full (pūrṇam) of You (bhavataḥ). With this alone (tāvatā eva) I (asmi) am satisfied (santuṣṭaḥ)therefore (tataḥ) do not (na) trouble Yourself (parikhidyase)||6.6||


विलीयमानास्त्वय्येव व्योम्नि मेघलवा इव।
Vilīyamānāstvayyeva vyomni meghalavā iva|
भावा विभान्तु मे शश्वत्क्रमनैर्मल्यगामिनः॥६.७॥
Bhāvā vibhāntu me śaśvatkramanairmalyagāminaḥ||6.7||

May they shine (vibhāntu) for me (me) things (bhāvāḥ), dissolving (vilīyamānāḥ) in You alone (tvayi eva), like (iva) shreds of clouds (megha-lavāḥ) in the sky (vyomni), — gradually (krama) going toward purity (nairmalya-gāminaḥ) forever (śaśvat)||6.7||


स्वप्रभाप्रसरध्वस्तापर्यन्तध्वान्तसन्ततिः।
Svaprabhāprasaradhvastāparyantadhvāntasantatiḥ|
सन्ततं भातु मे कोऽपि भवमध्याद्भवन्मणिः॥६.८॥
Santataṁ bhātu me ko'pi bhavamadhyādbhavanmaṇiḥ||6.8||

May shine (bhātu) to me (me) unceasingly (santatam) from the midst of existence (bhava-madhyāt) some (kaḥ api) Your jewel (bhavat-maṇiḥ), which by the flood of its own light has shattered the endless succession of darkness (sva-prabhā-prasara-dhvasta-aparyanta-dhvānta-santatiḥ)||6.8||


कां भूमिकां नाधिशेषे किं तत्स्याद्यन्न ते वपुः।
Kāṁ bhūmikāṁ nādhiśeṣe kiṁ tatsyādyanna te vapuḥ|
श्रान्तस्तेनाप्रयासेन सर्वतस्त्वामवाप्नुयाम्॥६.९॥
Śrāntastenāprayāsena sarvatastvāmavāpnuyām||6.9||

On which (kām) step (bhūmikām) do You not (na) recline (adhiśeṣe)? What (kim) is (syāt) that (tat), which (yat) is not (na) Your (te) body (vapuḥ)? Therefore (tena) I, weary (śrāntaḥ), may attain (avāpnuyām) You (tvām) from everywhere (sarvataḥ), without effort (aprayāsena)||6.9||


भवदङ्गपरिष्वङ्गसम्भोगः स्वेच्छयैव मे।
Bhavadaṅgapariṣvaṅgasambhogaḥ svecchayaiva me|
घटतामियति प्राप्ते किं नाथ न जितं मया॥६.१०॥
Ghaṭatāmiyati prāpte kiṁ nātha na jitaṁ mayā||6.10||

May there befall (ghaṭatām) for me (me) the enjoyment of embracing Your body (bhavat-aṅga-pariṣvaṅga-sambhogaḥ)by Your will alone (sva-icchayā eva). Lord (nātha), when so much is attained (prāpte) as this (iyati), what (kim) is not (na) conquered (jitam) by me (mayā)?||6.10||


प्रकटीभव नान्याभिः प्रार्थनाभिः कदर्थनाः।
Prakaṭībhava nānyābhiḥ prārthanābhiḥ kadarthanāḥ|
कुर्मस्ते नाथ ताम्यन्तस्त्वामेव मृगयामहे॥६.११॥
Kurmaste nātha tāmyantastvāmeva mṛgayāmahe||6.11||

Appear (prakaṭī-bhava)! We do not (na) annoy (kadarthanāḥ kurmaḥ) Thee (te) with other (anyābhiḥ) requests (prārthanābhiḥ), Lord (nātha): languishing (tāmyantaḥ), we seek (mṛgayāmahe) Thee alone (tvām eva)||6.11||

← Hymn 5 — Svabalanideśanākhyaṁ pañcamaṁ stotram · Hymn 7 — Vidhuravijayanāmadheyaṁ saptamaṁ stotram →


Sanskrit (Devanagari and IAST) has been carried over unchanged from the website of Gabriel Pradīpaka: Hymn 6 — Adhvavisphuraṇākhyaṁ ṣaṣṭhaṁ stotram. Stanzas 6.1–6.11 have been translated directly from Sanskrit for this site: there is no exposition to rely on for them at the source.