ispacex

Русский · English


Kashmir Shaivism · Śivastotrāvalī · Glossary of terms · Site search · This part at the source

Hymn 2 — Sarvātmaparibhāvanākhyaṁ dvitīyaṁ stotram

← Hymn 1 — Bhaktivilāsākhyaṁ stotram · Hymn 3 — Praṇayaprasādākhyaṁ tṛtīyaṁ stotram →

अग्नीषोमरविब्रह्मविष्णुस्थावरजङ्गम।
Agnīṣomaravibrahmaviṣṇusthāvarajaṅgama|
स्वरूप बहुरूपाय नमः संविन्मयाय ते॥२.१॥
Svarūpa bahurūpāya namaḥ saṁvinmayāya te||2.1||

O Thou, whose own nature (svarūpa) — fire, soma, sun, Brahmā, Viṣṇu, the immovable and the moving (agni-ṣoma-ravi-brahma-viṣṇu-sthāvara-jaṅgama)! Homage (namaḥ) to Thee (te), to the multiform (bahu-rūpāya), to the one consisting of consciousness (saṁvid-mayāya)||2.1||


विश्वेन्धनमहाक्षारानुलेपशुचिवर्चसे।
Viśvendhanamahākṣārānulepaśucivarcase|
महानलाय भवते विश्वैकहविषे नमः॥२.२॥
Mahānalāya bhavate viśvaikahaviṣe namaḥ||2.2||

Homage (namaḥ) to Thee (bhavate), to the great fire (mahā-analāya): the universe is Thy fuel, and Thy radiance is pure from the rubbing of its great ashes (viśva-indhana-mahā-kṣāra-anulepa-śuci-varcase); the universe, too, is Thy sole oblation (viśva-eka-haviṣe)||2.2||


परमामृतसान्द्राय शीतलाय शिवाग्नये।
Paramāmṛtasāndrāya śītalāya śivāgnaye|
कस्मैचिद्विश्वसम्प्लोषविषमाय नमोऽस्तु ते॥२.३॥
Kasmaicidviśvasamploṣaviṣamāya namo'stu te||2.3||

Homage (namaḥ astu) to You (te), to the fire of Śiva (śiva-agnaye)dense with the highest nectar (parama-amṛta-sāndrāya), cool (śītalāya) and at the same time Someone inexpressible, terrible in the burning of the universe — “kasmaicid” — “to some one”: by this word Utpaladeva says that That One has no name— (kasmaicid viśva-samploṣa-viṣamāya)||2.3||


महादेवाय रुद्राय शङ्कराय शिवाय ते।
Mahādevāya rudrāya śaṅkarāya śivāya te|
महेश्वरायापि नमः कस्मैचिन्मन्त्रमूर्तये॥२.४॥
Maheśvarāyāpi namaḥ kasmaicinmantramūrtaye||2.4||

Homage (namaḥ) to you (te)Mahādeva, Rudra, Śaṅkara, Śiva (mahā-devāya rudrāya śaṅkarāya śivāya) and (api) Maheśvara (mahā-īśvarāya), — to one inexpressible, whose form is the mantra (kasmaicid mantra-mūrtaye)||2.4||


नमो निकृत्तनिःशोषत्रैलोक्यविगलद्वसा-।
Namo nikṛttaniḥśoṣatrailokyavigaladvasā-|
वसेकविषमायापि मङ्गलाय शिवाग्नये॥२.५॥
Vasekaviṣamāyāpi maṅgalāya śivāgnaye||2.5||

Homage (namaḥ) to the fire of Śiva (śiva-agnaye), to the auspicious one (maṅgalāya)although (api) and terrible from being flooded with the dripping fat of the three worlds, hewn without remainder (nikṛtta-niḥśoṣa-trailokya-vigalad-vasā-vaseka-viṣamāya)||2.5||


समस्तलक्षनायोग एव यस्योपलक्षणम्।
Samastalakṣanāyoga eva yasyopalakṣaṇam|
तस्मै नमोऽस्तु देवाय कस्मैचिदपि शम्भवे॥२.६॥
Tasmai namo'stu devāya kasmaicidapi śambhave||2.6||

Homage (namaḥ astu) to that (tasmai) God (devāya), Śambhu (śambhave), to something inexpressible (kasmaicidapi), — whose (yasya) only sign (upalakṣaṇam) consists precisely in (eva) that no sign whatsoever applies to Him (samasta-lakṣaṇa-ayogaḥ)||2.6||


वेदागमविरुद्धाय वेदागमविधायिने।
Vedāgamaviruddhāya vedāgamavidhāyine|
वेदागमसतत्त्वाय गुह्याय स्वामिने नमः॥२.७॥
Vedāgamasatattvāya guhyāya svāmine namaḥ||2.7||

Homage (namaḥ) to the secret (guhyāya) to the Lord (svāmine)to Him who contradicts the Vedas and Āgamas (veda-āgama-viruddhāya), to Him who established the Vedas and Āgamas (veda-āgama-vidhāyine), to Him who constitutes the true essence of the Vedas and Āgamas (veda-āgama-sa-tattvāya)||2.7||


संसारैकनिमित्ताय संसारैकविरोधिने।
Saṁsāraikanimittāya saṁsāraikavirodhine|
नमः सम्साररूपाय निःसंसाराय शम्भवे॥२.८॥
Namaḥ samsārarūpāya niḥsaṁsārāya śambhave||2.8||

Homage (namaḥ) Śambhu (śambhave)the sole cause of the cycle of existence (saṁsāra-eka-nimittāya), its sole opponent (saṁsāra-eka-virodhine), that very cycle itself (saṁsāra-rūpāya) and to Him in whom there is no cycle (niḥsaṁsārāya)||2.8||


मूलाय मध्यायाग्राय मूलमध्याग्रमूर्तये।
Mūlāya madhyāyāgrāya mūlamadhyāgramūrtaye|
क्षीनाग्रमध्यमूलाय नमः पूर्णाय शम्भवे॥२.९॥
Kṣīnāgramadhyamūlāya namaḥ pūrṇāya śambhave||2.9||

Homage (namaḥ) to the complete (pūrṇāya) Śambhu (śambhave)to the root, the middle, the summit (mūlāya madhyāya agrāya), to Him whose form is the root, the middle, and the summit (mūla-madhya-agra-mūrtaye), and to Him in whom neither summit, nor middle, nor root remains (kṣīṇa-agra-madhya-mūlāya)||2.9||


नमः सुकृतसम्भरविपाकः सकृदप्यसौ।
Namaḥ sukṛtasambharavipākaḥ sakṛdapyasau|
यस्य नामग्रहस्तस्मै दुर्लभाय शिवाय ते॥२.१०॥
Yasya nāmagrahastasmai durlabhāya śivāya te||2.10||

Homage (namaḥ) to Thee (te), hard-to-attain Śiva (durlabhāya śivāya)To Him for whom (yasya) even (api) once (sakṛt) uttered name (nāma-grahaḥ) is (asau) the fruit of a ripened mass of good deeds (sukṛta-sambhāra-vipākaḥ)||2.10||


नमश्चराचराकारपरेतनिचयैः सदा।
Namaścarācarākāraparetanicayaiḥ sadā|
क्रीडते तुभ्यमेकस्मैचिन्मयाय कपालिने॥२.११॥
Krīḍate tubhyamekasmaicinmayāya kapāline||2.11||

Homage (namaḥ) to Thee (tubhyam), to the One (ekasmai), consisting of consciousness (cin-mayāya), bearing the skull (kapāline), — to Thee, who ever (sadā) playest (krīḍate) with heaps of corpses, having the form of the moving and the unmoving (cara-acara-ākāra-pareta-nicayaiḥ)||2.11||


मायाविने विशुद्धाय गुह्याय प्रकटात्मने।
Māyāvine viśuddhāya guhyāya prakaṭātmane|
सूक्ष्माय विश्वरूपाय नमश्चित्राय शम्भवे॥२.१२॥
Sūkṣmāya viśvarūpāya namaścitrāya śambhave||2.12||

Homage (namaḥ) to the divine (citrāya) Śambhu (śambhave)to the possessor of māyā (māyāvine) and to the utterly pure (viśuddhāya), to the hidden (guhyāya) and to the manifest (prakaṭa-ātmane), to the subtlest (sūkṣmāya) and to the one whose form is the universe (viśva-rūpāya)||2.12||


ब्रह्मेन्द्रविष्णुनिर्व्यूढजगत्संहारकेलये।
Brahmendraviṣṇunirvyūḍhajagatsaṁhārakelaye|
आश्चर्यकरणीयाय नमस्ते सर्वशक्तये॥२.१३॥
Āścaryakaraṇīyāya namaste sarvaśaktaye||2.13||

Homage (namaḥ) to Thee (te), almighty (sarva-śaktaye) — to Him whose play is the dissolution of the world arranged by Brahmā, Indra, and Viṣṇu (brahma-indra-viṣṇu-nirvyūḍha-jagat-saṁhāra-kelaye), to Him whose deeds are wonders (āścarya-karaṇīyāya)||2.13||


तटेष्वेव परिभ्रान्तैर्लब्धास्तास्ता विभूतयः।
Taṭeṣveva paribhrāntairlabdhāstāstā vibhūtayaḥ|
यस्य तस्मै नमस्तुभ्यमगाधहरसिन्धवे॥२.१४॥
Yasya tasmai namastubhyamagādhaharasindhave||2.14||

Homage (namaḥ) to you (tubhyam), bottomless ocean of Hara (agādha-hara-sindhave), — to him (tasmai), whose (yasya) those and these perfections (tāḥ tāḥ vibhūtayaḥ) are obtained (labdhāḥ) by the wandering (paribhrāntaiḥ) merely (eva) along the shores (taṭeṣu)||2.14||


मायामयजगत्सान्द्रपङ्कमध्याधिवासिने।
Māyāmayajagatsāndrapaṅkamadhyādhivāsine|
अलेपाय नमः शम्भुशतपत्राय शोभिने॥२.१५॥
Alepāya namaḥ śambhuśatapatrāya śobhine||2.15||

Bow (namaḥ) beautiful (śobhine) to the hundred-petaled lotus of Śambhu (śambhu-śata-patrāya) — To the one who lives in the midst of the dense mire of the world woven from māyā (māyā-maya-jagat-sāndra-paṅka-madhya-adhivāsine), and not stained by it (alepāya)||2.15||


मङ्गलाय पवित्राय निधये भूषणात्मने।
Maṅgalāya pavitrāya nidhaye bhūṣaṇātmane|
प्रियाय परमार्थाय सर्वोत्कृष्टाय ते नमः॥२.१६॥
Priyāya paramārthāya sarvotkṛṣṭāya te namaḥ||2.16||

Homage (namaḥ) to you (te)to the auspicious one (maṅgalāya), to the pure one (pavitrāya), to the treasure (nidhaye), to the very ornament (bhūṣaṇa-ātmane), to the beloved (priyāya), to the highest truth (parama-arthāya), to the one surpassing all (sarva-utkṛṣṭāya)||2.16||


नमः सततबद्धाय नित्यनिर्मुक्तिभागिने।
Namaḥ satatabaddhāya nityanirmuktibhāgine|
बन्धमोक्षविहीनाय कस्मैचिदपि शम्भवे॥२.१७॥
Bandhamokṣavihīnāya kasmaicidapi śambhave||2.17||

Homage (namaḥ) to Śambhu (śambhave), to the inexpressible one (kasmaicidapi), — eternally bound (satata-baddhāya), eternally partaking of complete freedom (nitya-nirmukti-bhāgine) and devoid of both bonds and liberation (bandha-mokṣa-vihīnāya)||2.17||


उपहासैकसारेऽस्मिन्नेतावति जगत्त्रये।
Upahāsaikasāre'sminnetāvati jagattraye|
तुभ्यमेवाद्वितीयाय नमो नित्यसुखासिने॥२.१८॥
Tubhyamevādvitīyāya namo nityasukhāsine||2.18||

In this (asmin) triple world (jagat-traye), such as it is (etāvati), whose single essence is mockery (upahāsa-eka-sāre), homage (namaḥ) to You alone (tubhyameva), who have no second (advitīyāya), eternally seated in bliss (nitya-sukha-āsine)||2.18||


दक्षिणाचारसाराय वामाचाराभिलाषिणे।
Dakṣiṇācārasārāya vāmācārābhilāṣiṇe|
सर्वाचाराय शर्वाय निराचाराय ते नमः॥२.१९॥
Sarvācārāya śarvāya nirācārāya te namaḥ||2.19||

Homage (namaḥ) to you (te), Śarva (śarvāya), — to the essence of the right practice (dakṣiṇa-ācāra-sārāya), to the one desiring the left (vāma-ācāra-abhilāṣiṇe), to every practice at once (sarva-ācārāya) and to the one having no practice at all (nirācārāya)||2.19||


यथा तथापि यः पूज्यो यत्र तत्रापि योऽर्चितः।
Yathā tathāpi yaḥ pūjyo yatra tatrāpi yo'rcitaḥ|
योऽपि वा सोऽपि वा योऽसौ देवस्तस्मै नमोऽस्तु ते॥२.२०॥
Yo'pi vā so'pi vā yo'sau devastasmai namo'stu te||2.20||

Homage (namaḥ astu) to Thee (te), to Him (tasmai) God (devaḥ), whom (yaḥ) they honor (pūjyaḥ) in whatever way (yathā tathā api), to whom (yaḥ) they worship (arcitaḥ) wherever it may be (yatra tatrāpi)whoever He may be (yaḥ api vā saḥ api vā)||2.20||


मुमुक्षुजनसेव्याय सर्वसन्तापहारिणे।
Mumukṣujanasevyāya sarvasantāpahāriṇe|
नमो विततलावण्यवराय वरदाय ते॥२.२१॥
Namo vitatalāvaṇyavarāya varadāya te||2.21||

Homage (namaḥ) to Thee (te)to Him whom the seekers of liberation serve (mumukṣu-jana-sevyāya), to Him who carries away all the heat of suffering (sarva-santāpa-hāriṇe), the best in the beauty spread everywhere (vitata-lāvaṇya-varāya), the giver of boons (vara-dāya)||2.21||


सदा निरन्तरानन्दरसनिर्भरिताखिल-।
Sadā nirantarānandarasanirbharitākhila-|
त्रिलोकाय नमस्तुभ्यं स्वामिने नित्यपर्वणे॥२.२२॥
Trilokāya namastubhyaṁ svāmine nityaparvaṇe||2.22||

Homage (namaḥ) to Thee (tubhyam), to the Lord (svāmine), to the eternal festival (nitya-parvaṇe) — to Him by whom all three worlds are ever filled to the brim with the juice of unbroken bliss (sadā nirantara-ānanda-rasa-nirbharita-akhila-tri-lokāya)||2.22||


सुखप्रधानसंवेद्यसम्भोगैर्भजते च यत्।
Sukhapradhānasaṁvedyasambhogairbhajate ca yat|
त्वामेव तस्मै घोराय शक्तिवृन्दाय ते नमः॥२.२३॥
Tvāmeva tasmai ghorāya śaktivṛndāya te namaḥ||2.23||

And. (ca) bow (namaḥ) You (te)to him (tasmai) formidable (ghorāya) sonmu Sil (śakti-vṛndāya), which (yat) with pleasures, where only the pleasant is perceived (sukha-pradhāna-saṁvedya-sambhogaiḥ), worships (bhajate) You Yourself (tvām eva)||2.23||


मुनीनामप्यविज्ञेयं भक्तिसम्बन्धचेष्टिताः।
Munīnāmapyavijñeyaṁ bhaktisambandhaceṣṭitāḥ|
आलिङ्गन्त्यपि यं तस्मै कस्मैचिद्भवते नमः॥२.२४॥
Āliṅgantyapi yaṁ tasmai kasmaicidbhavate namaḥ||2.24||

Homage (namaḥ) to you (bhavate), to that (tasmai) ineffable one (kasmaicid), whom (yam) even the silent sages cannot know (munīnām api avijñeyam), — but those whose deeds are bound up with devotion (bhakti-sambandha-ceṣṭitāḥ), Him even (api) they embrace (āliṅganti)||2.24||


परमामृतकोशाय परमामृतराशये।
Paramāmṛtakośāya paramāmṛtarāśaye|
सर्वपारम्यपारम्यप्राप्याय भवते नमः॥२.२५॥
Sarvapāramyapāramyaprāpyāya bhavate namaḥ||2.25||

Homage (namaḥ) To you (bhavate)vessel of the highest nectar (parama-amṛta-kośāya), heap of the highest nectar (parama-amṛta-rāśaye), attainable only beyond all limits (sarva-pāramya-pāramya-prāpyāya)||2.25||


महामन्त्रमयं नौमि रूपं ते स्वच्छशीतलम्।
Mahāmantramayaṁ naumi rūpaṁ te svacchaśītalam|
अपूर्वमोदसुभगं परामृतरसोल्वणम्॥२.२६॥
Apūrvamodasubhagaṁ parāmṛtarasolvaṇam||2.26||

I praise (naumi) Your (te) form (rūpam), composed of the great mantra (mahā-mantra-mayam)transparently cool (svaccha-śītalam), beautiful with unprecedented joy (apūrva-moda-subhagam), brimming over with the juice of the highest nectar (para-amṛta-rasa-ulvaṇam)||2.26||


स्वातन्त्र्यामृतपूर्णत्वदैक्यख्यातिमहापटे।
Svātantryāmṛtapūrṇatvadaikyakhyātimahāpaṭe|
चित्रं नास्त्येव यत्रेश तन्नौमि तव शासनम्॥२.२७॥
Citraṁ nāstyeva yatreśa tannaumi tava śāsanam||2.27||

O Lord (īśa), I praise (naumi) that (tad) Thy (tava) teaching (śāsanam), where (yatra) on the great canvas — on the knowledge of unity with Thee, full of the nectar of Absolute Freedom (svātantrya-amṛta-pūrṇa-tvat-aikya-khyāti-mahā-paṭe), — there is not (nāstyeva) a single picture — “citra” here means both “picture” and “wonder” — on that canvas there is neither the one nor the other — (citram)||2.27||


सर्वाशङ्कासनिं सर्वालक्ष्मीकालानलं तथा।
Sarvāśaṅkāsaniṁ sarvālakṣmīkālānalaṁ tathā|
सर्वामङ्गल्यकल्पान्तं मार्गं माहेश्वरं नुमः॥२.२८॥
Sarvāmaṅgalyakalpāntaṁ mārgaṁ māheśvaraṁ numaḥ||2.28||

We praise (numaḥ) the path of the Great Lord (mārgam māheśvaram)a lightning for all doubts (sarva-āśaṅkā-aśanim), the fire of the end of times for every misfortune (sarva-alakṣmī-kāla-analam) and (tathā) the dissolution of the world for all that is inauspicious (sarva-amāṅgalya-kalpa-antam)||2.28||


जय देव नमो नमोऽस्तु ते सकलं विश्वमिदं तवाश्रितम्।
Jaya deva namo namo'stu te sakalaṁ viśvamidaṁ tavāśritam|
जगतां परमेश्वरो भवान्परमेकः शरणागतोऽस्मि ते॥२.२९॥
Jagatāṁ parameśvaro bhavānparamekaḥ śaraṇāgato'smi te||2.29||

Victory to You (jaya), God (deva)! Bow, bow to You (namaḥ namaḥ astu te)! All (sakalam) this (idam) universe (viśvam) on You it rests (tava āśritam). You (bhavān)Supreme Lord (parama-īśvaraḥ) world (jagatām), the only and supreme (paramaḥ ekaḥ). I came (āgataḥ asmi) under Your (te) protection (śaraṇa)||2.29||

← Hymn 1 — Bhaktivilāsākhyaṁ stotram · Hymn 3 — Praṇayaprasādākhyaṁ tṛtīyaṁ stotram →


Sanskrit (Devanāgarī and IAST) has been carried over unchanged from the website of Gabriel Pradīpaka: Hymn 2 — Sarvātmaparibhāvanākhyaṁ dvitīyaṁ stotram. Stanzas 2.1–2.29 have been translated directly from Sanskrit for this site: there is no exposition at the source that could serve as a basis for them.